Vill du ha besök av Jan Olof i din församling? Han kommer gärna och delar sitt fantastiska vittnesbörd. Sedan artikeln ovan skrevs har Jan Olof blivit helad ytterligare en gång. Hans vittnesbörd är så fullt av uppmuntran och glädje och vi rekommenderar varmt att ni kallar honom till er.
Vid intresse hör av dig till pastorn så förmedlar hon kontakt.
Torsdagen innan påsklovet hade vi i Brokyrkan påskvandringar för några barngrupper i Hoks och Svenarums skolor. Ett gäng daglediga, både äldre och yngre, ställde upp för att spela med i påskens händelser, för fem grupper förväntansfulla barn. Vi började i skärtorsdagens sista måltid där Jesus tvättade lärjungarnas fötter och instiftade den första nattvarden. Där fick vi följa hur Judas försvann ut för att förråda Jesus. Nästa scen utspelade sig i Getsemane trädgård där Jesus gick i väg och bad medan lärjungarna somnade om och om igen. Sedan kom Judas med soldaterna, som efter Juda kyss tillfångatog Jesus. Lärjungarna sprang skräckslagna iväg och gömde sig.
Sista scenen utspelade sig vid graven. Maria Magdalena kommer för att se till Jesu kropp på påskdagens morgon men hon finner graven tom. Alla barnen fick komma fram och se efter. Jesus är uppstånden! Glädjen är stor och vi sjunger: Uppstått har Jesus, Hurra, Hurra! Han lever, Han lever, Han lever än!
Min tanke går till hur Maria Magdalena och de andra hade tillbringat sabbaten i tron att allt var över. Deras Mästare var död. Ingen av dem kunde ana att det han flera gånger försökt att peka på verkligen skulle hända. Jesus skulle uppstå på den tredje dagen.
Så Maria gick till graven, gråtande och full av sorg. Man undrar hur hennes tankar löpte. Hur skulle livet bli efter detta? Vad skulle hon och de andra nu göra. Skulle livet återgå till hur det var innan de kände Jesus? Då när allt var annorlunda?
När hon kom fram var stenen bortrullad och inne i graven fick hon se två änglar som frågade varför hon grät. När hon vände sig om fanns Jesus där hos henne och talade till henne. Så fort han uttalade hennes namn, Maria så visste hon vem det var. Han var där igen! Hennes älskade vän hade kommit tillbaka till livet. Precis som när hon först lärde känna Jesus gick hon från mörker till ljus. Då när han befriade henne från sju onda andar och tog henne ur det mörka till det ljusa. Allt hade verkat hopplöst men Jesus gjorde det hoppfullt igen. Precis så vände Han återigen hennes liv från det mörkaste mörka till det fullkomliga ljuset.
Kanske är vi många som just nu känner att livet är ganska mörkt och hopplöst. Nyss har coronapandemin släppt sitt värsta grepp om oss. Fortfarande finns de som känner av dess verkningar, både kroppsligt och på andra sätt. Och kriget i Ukraina lämnar ingen av oss oberörd. Vi är vana att kunna styra och ställa i våra liv men den senaste tiden har saker hänt helt utanför någon människas kontroll.
Då är jag glad att jag har Jesus! Det enda jag kan göra är lägga mitt liv i Hans händer och låta Honom leda mig från mörker till ljus. Det förändrar inga pandemier eller krig, men det förändrar min inställning till allt som ändå är bortom min kontroll.
Jag lägger allt i Herrens händer och ber en förkortad version av bönen som vi bad i Brokyrkan när vi för en tid sedan hade insamling till krigets offer i Ukraina. Vill du be med?
Gode Gud
Idag kommer vi till dig med våra böner. Vi kan inte göra annat än att be till Dig, himmelske Fader. Du som alltid står fast, som är vår trygghet och styrka, som ser och vet allt, och som också finns kvar i de svåraste stunderna.
Vi ber nu för situationen i Ukraina; för alla människor som lever och bor där.
Vi ber för fred, för försoning och förnuft. Vi ber emot hat och hämndlust. Vi ber; Herre förbarma dig. Himmelske Fader. Vi ber om fred.
Idag kommer vi till dig med våra böner. Vi kan inte göra annat än att be till Dig, himmelske Fader. Du som alltid står fast, som är vår trygghet och styrka, som ser och vet allt, och som också finns kvar i de svåraste stunderna.
Vi ber nu för situationen i Ukraina
För alla människor som lever och bor där.
För dem som inte lyckats fly till säkerhet och som måste söka skydd i källare och tunnelbanor från bomber och beskjutning. För sjuka, gamla, havande och andra som måste stanna kvar mitt i det farligaste.
Vi ber för alla dem som idag är på flykt. Att de ska få hjälp där de befinner sig nu och inte råka ut för annat ont.
För männen som stannat kvar för att försvara landet.
För kvinnorna och de äldre som ska ta hand om de sina och försöka lugna och stärka.
För barnen som inte vågar och kan se in i framtiden.
Vi ber om värme, mat, vatten och skydd för dem som behöver.
Vi ber för de skadade och traumatiserade.
För dem som arbetar på sjukhus och vårdinrättningar och andra viktiga samhälleliga funktioner.
Vi ber för naturen i krigsområdena, för vattendrag och sjöar, för åkrar, ängar, skogar, berg och dalar.
Vi ber för alla dem som måste strida. Som måste döda andra utan att vilja.
Vi ber för demokrati
Vi ber om vishet och klokskap för dem som bestämmer och ska försöka hjälpa i denna svåra situation.
Vi ber för alla överallt som är oroliga idag. Som är rädda att kriget ska sprida sig ut över världen och inte hitta något slut.
Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. (Upp 3:20)
De flesta som läser ovanstående vers tänker att den är ett budskap till någon som inte tagit emot Jesus tidigare i sitt liv. Jesus står där vid hjärtats dörr och knackar för att få komma in och bli en del av människans liv. Han vill så gärna ha en relation med just den personen. Att hålla festmåltid tillsammans. Att i glädje och kärlek få umgås kring det som är varje människas mest basala behov; mat och dryck. Med andra ord vill han bli en självklar del i hela personens liv. Han vill att personen ska bli hans lärjunge.
Och Jesus knackar verkligen på varje människas dörr. Vissa lyssnar, andra låter bli, men alla har en möjlighet att följa Jesus.
Texten ovan är från Uppenbarelseboken, den sista boken i Bibeln. Hela bibelboken består av en uppenbarelse som Johannes fick när han var i fångenskap på ön Patmos. Kapitlen två och tre består av sammanlagt sju brev, fyllda med både uppmuntran och tillrättavisande, till församlingar i dåvarande Mindre Asien. Talet sju står för fullhet i Bibeln så förmodligen är det just sju brev för att de är tänkta till alla kristna församlingar i alla tider. I breven kan utöver de namngivna församlingarna också vi i dag hitta budskap att ta till oss.
Versen är en del av brevet till församlingen i Laodicea; det sjunde och sista av breven i Uppenbarelseboken. Detta brev innehåller bara klander och ingen uppmuntran till församlingen. Det är här det står att eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun.
Vilka hårda ord, tänker många då. Varför står det så? Ja, det är inte en sådan bild de flesta av oss har av Jesus idag. Han är ju så snäll och är bara vi snälla så är väl allt bra, eller? Men faktiskt vill Jesus något mer med våra liv; något mer än bara ljumhet av sina lärjungar som församlingen består av.
Om vi läser vidare står det Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken. Vad var det då som fattades i denna församlings liv? Vad hade den förlorat; eller kanske aldrig haft? Vi kan bara gissa men jag tror att den hade slutat bry sig om det viktigaste av allt: kärleken till Gud och människor. Den hade accepterat ett tråkigt och färglöst sätt att vara församling utan den helige Andes närvaro. Den utmanade ingen att försöka väcka och vinna andra människor. Kärleken fanns inte kvar.
Man möttes i församlingen men tänkte mer på alla rikedomar man hade hemma och hur de skulle bli större. Man grät tårar om man förlorade något av sitt goda, men brydde sig inte om att människor i ens närhet gick förlorade. Om församlingen åtminstone hade varit kall så hade ingen blivit lurad att tro att detta tråkiga och färglösa sätt att vara församling var sann kristendom.
Det är rakt in i denna församling som Jesus talar: Jag står vid dörren och knackar. För han vill komma in och väcka upp kärleken igen genom att dela livet med sina lärjungar.
Hur har vi det i våra församlingar? Var har vi våra prioriteringar? Gråter vi över en förlorad värld eller över något förlorat världsligt? Hur ser vår vision och våra mål ut?
Släpper vi in Jesus när han knackar? För så snart vi släppt in honom, bereder han den där måltiden som vi ska dela. Hans kärlek gör våra hjärtan mjuka igen så vi kan gråta över dem som aldrig fått möta Honom.
Vare sig du eller jag vill att vi ska vara dagens mottagare av brevet till Laodicea. Så låt oss släppa in honom så att han kan förvandla oss till levande kristna i levande kristna församlingar, fria från all ljumhet.
”Att leva tillsammans” var söndagens tema. Visst är det en kamp att leva varje dag tillsammans med andra!? Det kan vara svårt att passa in. Ofta är jag en person hemma, en annan på jobbet eller skolan och ytterligare en på fritiden. Vi stiger in i roller som ser lite olika ut beroende på var vi är och med vem vi är.
Ändå är vi många som känner att vi inte passar in någonstans, hur mycket vi än försöker. Det är ofta något som skaver. Frågor som snurrar: ”Vad tänker de om mig nu?”, ”Varför sa jag så där?” och frågan som det hela mynnar ut i: ”Duger jag?”.
Det finns en som känner oss bättre än någon annan och ser igenom alla roller vi har. Han vet allt om oss. Alla våra tankar, alla bekymmer, alla glädjeämnen. Vi kan inte dölja något för Honom. Han ser allra längst in i våra hjärtan och vet om alla skavanker som vi inte visar för andra människor. Gud som har skapat dig och mig och vet precis vilka vi är, vet också allt om oss.
För en del kan det kanske kännas skrämmande att veta att man alltid är sedd, också när man är i sitt värsta jag. Det som är så fantastiskt är att trots att Gud vet allt om oss, också det fulaste och smutsigaste, så vill Han ha oss. För Honom duger vi, hurdana vi än är.
Eftersom Gud blev till människa genom sin Son Jesus vet Han också hur det känns att vara just det: människa. Han vet hur tufft det kan vara. Han vet hur det är att gråta, att skratta, att njuta av livet och att lida svår ångest. Och i allt detta vill Han vara med. Han vill vara del av ditt och mitt liv och hjälpa oss till förändring.
Alltihop är ett mysterium och jag har inte svar på alla frågor om varför. Varför finns det nöd i världen när Gud är god? Varför får små barn lida om Gud bryr sig om dem? Varför blir några helade och inte andra? Varför finns det krig? Om Gud vet och kan allt, varför fixar Han då inte allt? Jag ställer mig ofta de frågorna och svaren är inte självklara.
Vad jag vet är att Gud vill vara med också i det svåra. Han finns där när vi sträcker ut våra händer efter Honom. Han älskar oss och vill oss väl. Han har inte lovat att vi ska slippa alla svårigheter men Han har lovat att alltid vara med oss, om vi så vill.
Gud längtar efter att få hjälpa dig i din situation. Ge Honom en chans! Han kan förändra ditt liv!
Denna text finns med i Finnveden.nu v 19: Tankar från kyrkan
Har du hört liknelsen om de två husbyggarna? Den ena byggde sitt hus på en klippa och den andra på sanden. När stormen kom stod huset på klippan fast och tryggt men det på sanden rasade omkull och föll i bitar. (Matt 7:24-27) Jesus liknar dessa husbyggare vid någon som lyssnar till Jesu undervisning och lever efter den, och någon som inte gör det.
Just idag, då mycket i vår värld vacklar, kan vi alla fundera över denna liknelse. Vad har jag hittills byggt mitt liv på? Klippan Jesus eller något annat?
Vi vill alla ha någon slags stabilitet i våra liv och söker, medvetet eller omedvetet, efter var vi kan finna den. Var finns meningen med livet? Hur kan jag känna mig trygg, lycklig och tillfreds? Hjälper ett fett konto på banken, en fin bil eller ett ståtligt hus? En fin karriär? Eller kanske att ständigt uppleva nytt; resor till världens alla exotiska länder?
Om något av detta är grunden för mitt liv och välmående så gungar det kraftigt just nu. Det är bara Jesus som står fast. Genom alla tider, alla kriser, allt missmod och elände.
När pengarna förlorar sitt värde finns Han där. När jobbet försvinner finns Han också där. När det blir omöjligt att resa, ens till våra grannländer, finns Han ändå där. Han sträcker ut sin starka hand och säger: Kom till mig! Bygg ditt liv på mig istället så ska du vara trygg också i de värsta svåra tiderna. Jag vill ta hand om dig!
Om det känns som att allt det du hittills litat på rasar och du är rädd för hur framtiden blir, så testa Jesus! Kanske har du trott på Honom länge men glidit bort och låtit annat ta över ditt liv. Livet på klippan har sakta flyttats till sanden. Eller så känner du Honom inte alls men vet att ditt liv är byggt på sand och vill något annat.
Jesus tar emot dig, igen och igen!
Han har kanske helt nya planer för dig och ditt liv. Kanske blir det inte alls som du tänkt dig men jag kan lova att det blir både spännande och tryggt på samma gång. Du kanske inte får alla saker eller upplevelser som du ville ha förut. Du kanske får det sämre ekonomiskt. Men du får det som Jesus har för just dig, det Han vet är för ditt bästa. Och du får alltid tillgång till en direkt kanal till Gud, 24 timmar om dygnet. Det betyder att du aldrig mer behöver vara ensam.
Det finns inget så skönt som att bygga sitt liv på Jesus. Testa så får du se!
Letar du efter tröst och stillhet i en svår tid, nu kanske svårare än någonsin tidigare? Kyrkan finns där med erbjudande om gemenskap, någon att ställa svåra frågor till eller till att vara en plats där du kan känna lugn och frid i stunder då det behövs, helt förutsättningslöst.
Välkommen in! Tänd ett ljus vid korset. Skriv en bön. Samtala med pastorn. Eller känn bara in atmosfären.
Onsdagar 16-18
Vi delar också ut en bok av Sebastian Stakset till den som vill.
Vi håller oss till myndigheternas riktlinjer vad gäller risk för smitta. Våra lokaler är stora och luftiga. Vi hälsar på varandra utan kroppskontakt. Vi har ordentliga avstånd när vi samtalar. Stanna hemma om du känner förkylningssymptom. Tvätta händerna noga och ofta.
Håll utkik efter trottoarprataren vid Lindegatan 16.
I år får vi försöka fira Getsemanestund på ett nytt sätt eftersom vi inte kan göra det som vanligt i kyrkan. Ta fram en mugg med druvsaft, vin, saft eller något annat du kan dricka. Leta också upp en bit bröd eller kex. Tänd ett ljus om det känns bra och ta fram din Bibel så ska vi fira Herrens måltid tillsammans på ett nytt sätt. Tryck på länken nedan så kommer du till en video som vi spelat in med årets Getsemanestund.
Bara en vecka innan påsk. Ute skiner solen. Människor har satt färggranna fjädrar i ris både inne och ute. Barnen har gått sista dagen i skolan innan påsklovet. Allt är som vanligt och ändå inte.
Vi i Brokyrkan och Svenarumskretsen hade bjudit in barnen i skolan i Hok, att se vår traditionsenliga påskvandring idag, men eftersom de flesta som brukar vara med som skådespelare är över 70 år, fick vi ställa in. Det brukar vara så roligt att se hur barnen följer med i berättelsen om hur det gick till när Jesus gick mot Golgata. Barnen är så härliga och ställer alla möjliga frågor. De är så nyfikna och vill veta mer. Vad handlar detta stora mysterium egentligen om? Det är inte konstigt att Jesus tar fram ett barn som exempel på vem som är störst i Guds rike. (Matt 18:3) ”Den som ödmjukar sig som det här barnet är den störste i himmelriket” säger Han när lärjungarna undrar över denna mänskliga fråga.
Det är när vi blir som barn och vågar ställa de där frågorna som kanske är skämmiga och får oss att verka lite dumma som vi kan få svar på det vi undrar över. Idag är vi nog många som undrar varför Gud låter en pandemi drabba världen på detta sätt.
Några säger att det är ett straff för att vi inte gör och är så som Han vill. Andra säger att det är ett bevis på att den sista tiden är här. Ytterligare andra säger att det inte alls har med Gud att göra.
Bara Gud vet och jag tänker inte försöka svara på varför eller hur. Men jag kan i alla fall säga att det inte är Gud som sänder sjukdomar över världen som något slags straff för att vi inte är tillräckligt goda. Jesus har redan tagit straffet för det. Vi är inte tillräckligt goda, helt sant. Vi gör en massa fel, struntar i andra människor och sätter oss själva först, tänker onda tankar, är högmodiga, avundsjuka, grälsjuka och mycket mer. Men vi är ändå så värdefulla att Gud själv, genom sin son Jesus, tog på sig straffet för allt fel som vi gjort och gör.
Han har tagit våra synder en gång för alla. Om Gud fortsätter att straffa oss så handlar Han ju emot sig själv. Då hade inte Jesus behövt dö den där påsken för länge sedan. Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade (Jes 53:5) säger texten och det kan vi lita på.
Men varför stoppar inte Gud den här hemska plågan? Jag vet inte! Det är frustrerande att inte veta men jag kan bara lita på att Han är med också nu när det inte verkar som att Han är det. Ärligt talat så vet vi inte vad som händer i ”andevärlden”. Vi vet inte hur många plågor Han har räddat oss från tidigare under alla år. Vi ser och vet inte allt även om vi skulle vilja det.
Kanske förbereder Han oss nu för framtiden. Kanske vill Han att vi närmar oss Honom mycket mer än vad vi gör idag. I svåra stunder inser vi att vi behöver Gud. Kanske längtar Han så mycket efter att vi ska närma oss Honom igen att Han låter det onda ha sin gång med Coronaepidemin.
Är det då inte ett tecken på att sista tiden är här? Jag vet inte det heller. Jag vet bara att det aldrig varit så nära Jesu återkomst som det är nu.
Och visst vore det spännande om det skulle hända ganska snart eller kanske nu! Tänk om detta verkligen är den sista tiden och vi får vara med om allt det fantastiska som Gud har lovat just nu och här. Ingen vore gladare än jag. Men Jesus själv säger: Men den dagen eller stunden känner ingen; inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern. Så vem är då jag att spekulera? Jag får bara försöka vara beredd hela tiden. I goda och onda dagar får jag peka på Jesus. Han som är vår räddare. Han som gjort det omöjliga. Han som älskar oss så mycket.
Låt oss leva som Jesus lärt oss. Älska din nästa som dig själv också i dessa tider. Människor dör i andra plågor också, av hunger, krig och naturkatastrofer, hela tiden. Du och jag som har det ganska bra här i Sverige borde hela tiden se till dem som inte har det lika bra som vi. Vi borde be Herren om hjälp att hjälpa där vi kan.
Låt den här hemska skrämmande tiden bli en tid då vi närmar oss Gud mer än vad vi gjort under så lång tid. Låt oss kasta oss på Herren i desperation över sakernas tillstånd just nu! Som små barn som kastar sig i sina starka föräldrars armar när det krisar. I fullständig ödmjukhet och tillit till att det är bäst så.
Det är bara Herren som står fast. Allt annat vacklar.
I tider av oro och fruktan över coronasmitta står kyrkan kvar!
Vi ställer in en del samlingar där de flesta medverkande och besökare hör till riskgrupper. Annars försöker vi hålla igång vår verksamhet med en del förändringar. Vi behöver varandra, speciellt i dessa tider! Vi är noga med att hela tiden följa myndigheternas riktlinjer. Ändringar i planeringen kan därför ske med kort varsel.
– Alla samlingar är för färre än 50 personer. – Håll dig hemma om du är över 70 år, i riskgrupp eller känner dig förkyld eller dålig på annat sätt. – Tvätta händerna ofta och noga – Håll ordentliga avstånd, hälsa inte i hand eller med kram. – Sitt med minst 1,5 m emellan varandra i bänkarna. – Vi spritar dörrhandtag m.m. med jämna mellanrum.
Vi kommer framöver att starta öppen kyrka dit oroliga människor kan vända sig för samtal och en stunds frid.Tyvärr är pastorn fortfarande isolerad pga av förkylning. Håll utkik efter annonsering vid Brokyrkan och här på hemsidan.
Man kan också vända sig till pastorn om man behöver samtal.
Senaste kommentarer