Graven är tom

Torsdagen innan påsklovet hade vi i Brokyrkan påskvandringar för några barngrupper i Hoks och Svenarums skolor. Ett gäng daglediga, både äldre och yngre, ställde upp för att spela med i påskens händelser, för fem grupper förväntansfulla barn. Vi började i skärtorsdagens sista måltid där Jesus tvättade lärjungarnas fötter och instiftade den första nattvarden. Där fick vi följa hur Judas försvann ut för att förråda Jesus. Nästa scen utspelade sig i Getsemane trädgård där Jesus gick i väg och bad medan lärjungarna somnade om och om igen. Sedan kom Judas med soldaterna, som efter Juda kyss tillfångatog Jesus. Lärjungarna sprang skräckslagna iväg och gömde sig.

Sista scenen utspelade sig vid graven. Maria Magdalena kommer för att se till Jesu kropp på påskdagens morgon men hon finner graven tom. Alla barnen fick komma fram och se efter. Jesus är uppstånden! Glädjen är stor och vi sjunger: Uppstått har Jesus, Hurra, Hurra! Han lever, Han lever, Han lever än!

Min tanke går till hur Maria Magdalena och de andra hade tillbringat sabbaten i tron att allt var över. Deras Mästare var död. Ingen av dem kunde ana att det han flera gånger försökt att peka på verkligen skulle hända. Jesus skulle uppstå på den tredje dagen.

Så Maria gick till graven, gråtande och full av sorg. Man undrar hur hennes tankar löpte. Hur skulle livet bli efter detta? Vad skulle hon och de andra nu göra. Skulle livet återgå till hur det var innan de kände Jesus? Då när allt var annorlunda?

När hon kom fram var stenen bortrullad och inne i graven fick hon se två änglar som frågade varför hon grät. När hon vände sig om fanns Jesus där hos henne och talade till henne. Så fort han uttalade hennes namn, Maria så visste hon vem det var. Han var där igen! Hennes älskade vän hade kommit tillbaka till livet.  Precis som när hon först lärde känna Jesus gick hon från mörker till ljus. Då när han befriade henne från sju onda andar och tog henne ur det mörka till det ljusa. Allt hade verkat hopplöst men Jesus gjorde det hoppfullt igen. Precis så vände Han återigen hennes liv från det mörkaste mörka till det fullkomliga ljuset.

Kanske är vi många som just nu känner att livet är ganska mörkt och hopplöst. Nyss har coronapandemin släppt sitt värsta grepp om oss. Fortfarande finns de som känner av dess verkningar, både kroppsligt och på andra sätt. Och kriget i Ukraina lämnar ingen av oss oberörd. Vi är vana att kunna styra och ställa i våra liv men den senaste tiden har saker hänt helt utanför någon människas kontroll.

Då är jag glad att jag har Jesus! Det enda jag kan göra är lägga mitt liv i Hans händer och låta Honom leda mig från mörker till ljus. Det förändrar inga pandemier eller krig, men det förändrar min inställning till allt som ändå är bortom min kontroll.

Jag lägger allt i Herrens händer och ber en förkortad version av bönen som vi bad i Brokyrkan när vi för en tid sedan hade insamling till krigets offer i Ukraina. Vill du be med?

Gode Gud

Idag kommer vi till dig med våra böner. Vi kan inte göra annat än att be till Dig, himmelske Fader. Du som alltid står fast, som är vår trygghet och styrka, som ser och vet allt, och som också finns kvar i de svåraste stunderna.

Vi ber nu för situationen i Ukraina; för alla människor som lever och bor där.

Vi ber för fred, för försoning och förnuft. Vi ber emot hat och hämndlust. Vi ber; Herre förbarma dig. Himmelske Fader. Vi ber om fred.

I Jesu namn

Amen

Posted by Anneli Rehnberg Pastorn har ordet

Bön för Ukraina

Gode Gud

Idag kommer vi till dig med våra böner. Vi kan inte göra annat än att be till Dig, himmelske Fader. Du som alltid står fast, som är vår trygghet och styrka, som ser och vet allt, och som också finns kvar i de svåraste stunderna.

Vi ber nu för situationen i Ukraina

     För alla människor som lever och bor där.

     För dem som inte lyckats fly till säkerhet och som måste söka skydd i källare och tunnelbanor från bomber och beskjutning. För sjuka, gamla, havande och andra som måste stanna kvar mitt i det farligaste.

Vi ber för alla dem som idag är på flykt. Att de ska få hjälp där de befinner sig nu och inte råka ut för annat ont.

     För männen som stannat kvar för att försvara landet.

     För kvinnorna och de äldre som ska ta hand om de sina och försöka lugna och stärka.

     För barnen som inte vågar och kan se in i framtiden.

Vi ber om värme, mat, vatten och skydd för dem som behöver.

Vi ber för de skadade och traumatiserade.

     För dem som arbetar på sjukhus och vårdinrättningar och andra viktiga samhälleliga funktioner.

Vi ber för naturen i krigsområdena, för vattendrag och sjöar, för åkrar, ängar, skogar, berg och dalar.

Vi ber för alla dem som måste strida. Som måste döda andra utan att vilja.

Vi ber för demokrati

Vi ber om vishet och klokskap för dem som bestämmer och ska försöka hjälpa i denna svåra situation.

Vi ber för alla överallt som är oroliga idag. Som är rädda att kriget ska sprida sig ut över världen och inte hitta något slut.

Vi ber för fred, för försoning och förnuft.

Vi ber emot hat och hämndlust

Vi ber; Herre förbarma dig.

Himmelske Fader. Vi ber om fred.

I Jesu namn

Amen      

Posted by Anneli Rehnberg Okategoriserade Pastorn har ordet

Se jag står vid dörren …

Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig. (Upp 3:20)

De flesta som läser ovanstående vers tänker att den är ett budskap till någon som inte tagit emot Jesus tidigare i sitt liv. Jesus står där vid hjärtats dörr och knackar för att få komma in och bli en del av människans liv. Han vill så gärna ha en relation med just den personen. Att hålla festmåltid tillsammans. Att i glädje och kärlek få umgås kring det som är varje människas mest basala behov; mat och dryck. Med andra ord vill han bli en självklar del i hela personens liv. Han vill att personen ska bli hans lärjunge.

Och Jesus knackar verkligen på varje människas dörr. Vissa lyssnar, andra låter bli, men alla har en möjlighet att följa Jesus.

Texten ovan är från Uppenbarelseboken, den sista boken i Bibeln. Hela bibelboken består av en uppenbarelse som Johannes fick när han var i fångenskap på ön Patmos. Kapitlen två och tre består av sammanlagt sju brev, fyllda med både uppmuntran och tillrättavisande, till församlingar i dåvarande Mindre Asien. Talet sju står för fullhet i Bibeln så förmodligen är det just sju brev för att de är tänkta till alla kristna församlingar i alla tider. I breven kan utöver de namngivna församlingarna också vi i dag hitta budskap att ta till oss.

Versen är en del av brevet till församlingen i Laodicea; det sjunde och sista av breven i Uppenbarelseboken. Detta brev innehåller bara klander och ingen uppmuntran till församlingen. Det är här det står att eftersom du är ljum och varken varm eller kall ska jag spy ut dig ur min mun.

Vilka hårda ord, tänker många då. Varför står det så? Ja, det är inte en sådan bild de flesta av oss har av Jesus idag. Han är ju så snäll och är bara vi snälla så är väl allt bra, eller? Men faktiskt vill Jesus något mer med våra liv; något mer än bara ljumhet av sina lärjungar som församlingen består av.

Om vi läser vidare står det Du säger: Jag är rik, jag har fått rikedom och behöver ingenting. Och du förstår inte att just du är eländig, ynklig, fattig, blind och naken. Vad var det då som fattades i denna församlings liv? Vad hade den förlorat; eller kanske aldrig haft? Vi kan bara gissa men jag tror att den hade slutat bry sig om det viktigaste av allt: kärleken till Gud och människor. Den hade accepterat ett tråkigt och färglöst sätt att vara församling utan den helige Andes närvaro. Den utmanade ingen att försöka väcka och vinna andra människor. Kärleken fanns inte kvar.

Man möttes i församlingen men tänkte mer på alla rikedomar man hade hemma och hur de skulle bli större. Man grät tårar om man förlorade något av sitt goda, men brydde sig inte om att människor i ens närhet gick förlorade. Om församlingen åtminstone hade varit kall så hade ingen blivit lurad att tro att detta tråkiga och färglösa sätt att vara församling var sann kristendom.

Det är rakt in i denna församling som Jesus talar: Jag står vid dörren och knackar. För han vill komma in och väcka upp kärleken igen genom att dela livet med sina lärjungar.

Hur har vi det i våra församlingar? Var har vi våra prioriteringar? Gråter vi över en förlorad värld eller över något förlorat världsligt? Hur ser vår vision och våra mål ut?

Släpper vi in Jesus när han knackar? För så snart vi släppt in honom, bereder han den där måltiden som vi ska dela. Hans kärlek gör våra hjärtan mjuka igen så vi kan gråta över dem som aldrig fått möta Honom.

Vare sig du eller jag vill att vi ska vara dagens mottagare av brevet till Laodicea. Så låt oss släppa in honom så att han kan förvandla oss till levande kristna i levande kristna församlingar, fria från all ljumhet.

Posted by Anneli Rehnberg Okategoriserade