År: 2019

Vårt framtidshopp

I helgen firar vi allhelgonahelg. Det är tiden vi ska tänka på och hedra dem som har gått före. För snart två år sedan fick mamma sluta sina dagar här på jorden. Söndagens bibeltext som du kan läsa här nedan påminner om hoppet jag har att vi ska få mötas igen. Men också om hoppet för alla dem jag har i mitt liv här och nu. Jag påminns om att jag aldrig ska sluta be för dem, för det är aldrig försent att komma tillbaka till sin barnatro. Gud längtar efter alla sina barn.

Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort.  Jag har inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja, utan hans vilja som har sänt mig.  Och detta är hans vilja som har sänt mig: att jag inte ska förlora någon enda av alla dem som han har gett mig, utan låta dem uppstå på den yttersta dagen.  Ja, detta är min Fars vilja: att var och en som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen.” (Joh 6:37-40)

Texten påminner också om hur min väg till Jesus var. Jag var vad man brukar kalla Guds barnbarn. Det innebär att jag var med i kyrkan under hela min barndom, lyssnade till predikan och sånger som sjöngs. Jag kallade mig själv för kristen, men när jag blev så stor att jag kunde bestämma själv ville jag inte längre. Mamma försökte enträget att få mig på andra tankar men inget kunde rubba mig. Under de 25 år jag var borta från Jesus levde mamma med hoppet om att bibelordet ovan stämmer, också för mig som valt en annan väg. Det var ord som hon litade på. Ord som hon i sin bön påminde Gud om och som gjorde att hon aldrig tvivlade.

Orden visade sig vara sanna. Plötsligt en dag kom Jesus till mig och påminde om sin existens så att det blev omöjligt för mig att inte tro. Han tänkte inte på allt jag hade gjort fel utan visade i stället att Han fortfarande stod kvar och väntade med sin förlåtelse. Jag hade lämnat Gud, men Han hade inte lämnat mig.

Guds vilja är att inte någon enda av oss ska gå förlorad. Han vill att alla ska uppstå på yttersta dagen. Han letar inte efter de fel vi gör så att distans kan skapas. I stället gjorde Gud allt för att vi skulle komma nära. Han blev till människa genom sin Son Jesus Kristus och offrade sig själv för att vi skulle få förlåtelse. Så att vi kan bli Hans barn fullt ut.

Gud är helt och hållet god. Det är vi människor som sätter gränser. Det är vi som säger att vi eller andra inte är tillräckligt goda. Och på sätt och vis har vi rätt. Vi är inte tillräckligt goda. Vi duger inte. Han dog för oss för att Han vill ha oss ändå, och därför duger vi.

Vilken tröst för våra liv. För oss föräldrar som ber för våra barn, för oss medmänniskor som ber för nära och kära. Gud vill att alla ska vända om och komma till Honom. Och Han ser till vars och ens hjärta. Gud vet vad du har gått igenom och varför du har svårt att tro. Jesus var med den där gången när människor sårade dig så pass att du inte längre kan tro. Han vill hela såren som uppstod så att du på nytt kan säga ja till Honom. Du får vända om och gå åt det håll Han vill. Sedan går Han med dig i glädje och i sorg. Han leder med varsam hand hela vägen hem till Gud. Där som vi hör hemma. Det som är vårt evighetshopp.

Pingsten är snart här

Idag är det min förberedelsedag inför predikningar i pingsthelgen. På söndag har vi gudstjänst med påföljande församlingsmöte i Brokyrkan kl 10 och kl 15 ska jag och Stig Klerelid medverka i Valkö missionshus. Pingst handlar om den helige Ande. En tredjedel av gudomen. I vissa kristna sammanhang den delen som ofta glöms bort, i andra den som anses vara den viktigaste utav dem alla. Jag vill säga att den helige Ande är lika viktig som Fadern och Sonen, varken mer eller mindre. Har du inte lärt känna den helige Ande så känner du inte Gud fullt ut. Gud består av Fadern, Sonen och den helige Ande och när du blir en kristen så tar du emot alla tre i ditt liv.

När vi pratar om Anden så tänker många på tungotalet. Men Anden är så mycket mer än så. När Jesus skulle lämna sina lärjungar för att gå till Fadern lovade Han att be Fadern om att en hjälpare skulle skickas till dem i Hans ställe. (Joh 14:16, Apg 1:4-5) Det var detta löfte lärjungarna väntade på skulle uppfyllas när de var samlade i övre salen på pingstdagen. De väntade och bad. Och plötsligt kom Han, den helige Ande. ”Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.” (Apg 2:2-4)

Anden förvandlade lärjungarna fullständigt. De var ca 120 personer som hade samlats i övre salen i flera dagar. Från att i stor rädsla sitta och vänta på vad som skulle hända härnäst, gick de genast i Andens kraft ut bland folket i Jerusalem, där Jesus för bara några veckor sedan blivit korsfäst. Petrus predikade så att antalet lärjungar ökade med omkring tre tusen, bara den dagen. Petrus var inte längre rädd och försagd. Bara några veckor tidigare hade han förnekat Jesus. Nu, med hjälp av Anden, predikade han inför en stor samling människor.

Anden hjälper också dig. Han tröstar och ger dig frimodighet. Han hjälper dig att älska, förlåta och förstå. Den helige Ande ger oss ord när vi behöver, både i vår vardag och i våra böner. Han är med hela tiden. Det är Han som är Gud i oss här och nu.

Utan den helige Ande hade jag aldrig vågat ställa mig upp och predika. Jag var så blyg och rädd för människor. Jag trodde aldrig att jag skulle våga tala inför människor. I skolan fick jag regelrätt tunghäfta när det var dags för muntliga framträdanden. Men sakta, sakta fyllde Anden mig. Först med en längtan att predika, och sedan med frimodigheten. Den helige Ande leder oss dit Han vill när vi låter Honom göra det. Anden har gåvor att ge till var och en av oss. När vi öppnar oss för Honom kan vi få del av dessa gåvor.

I förberedelserna inför söndagens predikningar tog jag fram en bok av Lillemor Hallin, Strömmar av liv, och blev där påmind om helheten i livet med den helige Ande. Vi som kristna möter människor som lever starkt i Andens gåvor. Vi beundrar dem och kanske till och med avundas dem deras starka gåvor. Vi önskar att vi själva ska få del av Andens gåvor på samma eller liknande sätt. Vi vill kanske kunna profetera, tala i tungor, uttyda tungotal eller få andra lite mer spektakulära gåvor. Det är lätt att glömma bort de ”små” gåvorna, som till exempel gåvan att tjäna. Den som inte tjänar andra blir gärna ”själv centrum vilket står i motsats till den helige Andes sätt att verka. Det är människorna med gåvan att tjäna i alla dess former som är jordens salt och världens ljus” (citat från Lillemor Hallins Strömmar av liv, s. 104). Hur ofta pratar vi om det i våra sammanhang? Tänk så många tjänare och tjänarinnor det finns i våra församlingar. De finns där i bakgrunden, hjälper till i köket eller med andra praktiska saker. De sprider kärlek, glädje och trivsel. Många av dem ser på sig själva som mindre värda. Andra kanske inte ser dem alls. De bara finns där och får allt att flyta. Men tänk om inte tjänargåvan fanns ibland oss i församlingen! Hur skulle då vår verksamhet fungera? Nej! Vi behöver hjälpa varandra att identifiera och uppmuntra de gåvor vi alla fått, inte bara de så kallade stora, viktiga gåvorna. Alla Andens gåvor är viktiga och behövs.

En annan sak vi ofta glömmer är Andens frukter. Att vi utövar andliga gåvor är ingen garanti för att vi lever i den helige Ande. Jag citerar från Strömmar av liv igen (s. 107): ”Livet i Kristi kropp ger med tiden upphov till den helige Andes frukter i oss: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (Gal 5:22). Andens gåvor kan imiteras – av healers, av falska profeter och andra. Andens frukter kan däremot inte imiteras. Det är ur dem, främst ur kärleken, som Andens äkta gåvor kan flöda fram.”

Jag tänker att vi alltid ska längta efter och försöka få de andliga gåvorna att flöda i våra liv. Men vi ska också sträva efter att älska varandra, att förlåta gamla oförrätter, att göra oss av med bitterhet i livet och att sätta andra i centrum istället för oss själva. Då vet jag att också andliga gåvor av alla de slag kommer som en naturlig följd. Då kan allas våra liv bli förvandlade, både för oss själva och för hela vår kristna gemenskap. När den enskilde blir förvandlad, blir hela församlingen förvandlad. Vi vågar gå när Anden säger det. Vi vågar lyssna till vad Han vill. ”Gud behöver idag människor som är villiga att bli sända av honom för att uppenbara både hans kärlek och hans kraft för världen”. (s. 107)

Kom så närmar vi oss den helige Ande tillsammans! Det är inte farligt att låta Honom ta över. Det är skönt att släppa kontrollen till Honom. Vi längtar efter och behöver förvandlade liv i denna tid. Kom! Han väntar på att få möta dig på djupet och att få förvandla ditt liv.

Tunga dagar, andra dagar

En dag härom veckan när allt verkade gå på tok och jag kände mig extra svag och trött, faktiskt helt utan hopp (ja, så kan det vara även för mig!), så tog jag fram min Bibel trots att jag egentligen inte ville. Enligt min bibelläsningsplan var det dags att läsa Psalm 91. Motvilligt slog jag upp den och började läsa. Redan i första versen kände jag att denna text var för mig, just denna dag. Här följer ett utdrag ur texten:

Den som sitter under den Högstes beskydd och vilar under den Allsmäktiges skugga, han säger till Herren: ”Min tillflykt och min borg, min Gud som jag litar på.” Han ska rädda dig från jägarens snara och den härjande pesten. Med sina fjädrar täcker han dig, under hans vingar finner du tillflykt. Hans trofasthet är sköld och skärm. Du ska inte frukta nattens fasor, inte pilen som flyger om dagen, inte pesten som smyger i mörkret eller sjukdomen som härjar mitt på dagen…Inget ont ska drabba dig, ingen plåga närma sig din hydda, för han ska befalla sina änglar att bevara dig på alla dina vägar. De ska bära dig på sina händer så att du inte stöter din fot mot någon sten.

Vilken tröst det blev! Jag fällde några tårar av tacksamhet till Gud för att Han har allt i sin hand och att Hans stora nåd också gäller för mig i mina svaga stunder. Sedan kändes allt mycket bättre. Han kräver inte att jag är stark. Han tycker om när jag är svag för då får Han vara stark i mig.

Trots att det ute är vackert och grönt nu när sommaren snart är här, kan det i våra inre finnas sorg och fruktan. Många lider av att deras liv känns så meningslösa och tomma. Även vi kristna kan känna så ibland, trots att vi har den bästa Tröstaren till vårt förfogande närhelst vi vill. Men vi är känslomänniskor och inte alla kan hela tiden känna den där saligheten man pratar om att kristna ska känna.

Om du någon gång känner att din dag är tung, kan du slå upp din Bibel. Läs Psalm 91 eller någon annan text som ger dig tröst. Läs orden sakta för dig själv, inte bara en gång, utan många gånger efter varandra. Låt orden sjunka in på riktigt. Gör likadant en stund varje dag under en tid och se vad som händer. Kanske kommer Gud att tala till dig genom orden. Kanske får du nya goda tankar från Honom. Han längtar efter att just du ska börja umgås mer med Honom och när du sitter med din Bibel på detta sätt så möter Han dig.

Kanhända försvinner de där tunga dagarna och det blir andra, helt vanliga dagar som du kan njuta av. Kanske orkar du se allt det vackra kring dig nu när våren ändå är här; knoppar som spricker, den späda rabarberknoppen som spräcker jordskorpan för att komma upp i ljuset och växa sig hög och stark, vårens första humla som letar efter något gott att äta.

Guds frid som övergår allt förstånd önskar jag dig

Anneli